Livet ur mitt perspektiv

Och så står han där på trappan igen,
om än ett par centimeter kortare sedan förra gången vi sågs.
Men det spelar ingen roll, för han står där och ser på oss med sina
snälla, pigga ögon och lyser i kapp med solen.

Och det finns nog ingenting som gör mig så glad som de gånger
han står där och vinkar glatt emot oss, för då vet jag att vi fick även
den här sommaren. För jag vet att varje farväl kan vara det sista.