Livet ur mitt perspektiv

Idag fyller Carro år, och det kan ju ingen ha missat, eftersom denna födelsedag har det tjatats om i cirka tre månader. Och nu äntligen är den här…

 

Jag ringde precis till Carro för att gratulera henne på födelsedagen och välkomna henne in i 19-årsklubben, som genast innebär att man blir tre gånger så mogen och klok (precis som jag är alltså…). Dock blev jag lite orolig när jag fick höra vad hon höll på, hon var nämligen i full fart med att putsa sin brors fönster (!). Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig i hela mitt liv putsat ett enda fönster och jag skulle definitivt inte göra det på min födelsedag. Stackars tjej, hon har för mycket fritid! Eller om sanningen ska fram, hon har en mamma som faktiskt kan vara stolt över henne ;)

 

Ikväll har jag hört från fröken Åstrand att det kommer bli en hejdundrandes utgång, vilket självklart ska förstärkas och uppmuntras av mig. Det är ju inte varje dag världens bästa Caroline fyller år, så nu jävlar peppar vi fröken Åstrand!

 

Grattis på födelsedagen hjärtat!

Nu blir det jobb, går av imorgon kl. 8.30, vilket självklart ska firas med shopping och inköp av godsaker tillsammans med Carro imorgon eftermiddag.

Allting känns så bra just nu.
Jag känner mig så rätt.

Ikea, lunch, stan, presentinköp, fika och massa prat med bästa Maja och Carro.
En bra måndag med andra ord.

Sitter och skrattar i min ensamhet åt låten "Vad spelar det för roll" med The Poets, de unga killarna som var med i Melodifestivalen för ett x antal år sedan. Det låter så käckt och småkomiskt, vilket jag inte har något emot så här en liten stund innan jobbet.

Går av imorgonbitti och då ska jag, som den fjolla jag faktiskt är, se på "Paradise Hotel" som jag missar ikväll, då vi av någon konstig anledning inte har kanal 6 på jobbet.

Sitter och kollar igenom bilder sedan Sthlmsresan och finner då ovanstående bild. Måste säga att Maja kan vara fruktansvärt kreativ när det väl gäller ;)

Denna låt har gått på repeat hela morgonen...

Det är tråkigt att vara hemma och känna sig småsjuk. Dock har mamma skämt bort mig riktigt ordentligt med tidning, choklad, god mat och nybakade lussekatter.

Imorgon har jag jobb 14.30 - 08.30, och jag tänker definitivt inte missa mitt 18-timmarspass, hoppas min kropp kan fatta det också!

Jobbade på dagis ett par timmar i fredags och nu har barnbacillerna gjort mig sjuk. Känner mig sjukt seg, trött och småfebrig.

Precis övningskört med pappa, och det gick BRA. Jag är imponerad över mig själv, trodde verkligen det skulle gå jättedåligt då vi inte har kört på ett helt år. Supernöjda är både jag och pappa, och det börjar infinna sig en liten längtan efter det där körkortet...

Caroline säger:
asså shit, jag kollar gamla bilder på mig nu. och då inser jag att min foundation som jag prövade för första gången i februari i år är det bästa som någonsin hänt mig.

Jag har ingen bra bok att läsa, och fick ett ryck och satte mig och läste i min kurslitteratur lite spontant sådär. Normalt att läsa "Företag och marknad" kl 19 en lördagskväll?

Tror inte det, men varför följa normen?

Första fredagskvällen hemma på väldigt länge. Känns nästan lite konstigt. Ibland undrar jag om det är så att jag springer iväg för att slippa känna efter.

 

Har i vilket fall som inte ångrat mitt beslut att stanna hemma, då jag är så sjukt trött efter veckan. Jobbat på riktigt flitigt de senaste dagarna, vilket alltid är lika kul. Nu ska jag dejta kudden snart, fredagar behöver inte alltid sluta med att man stupar i säng alldeles för sent ;)

Fick hem ett exemplar av Växjö universitets studenttidning (jag pluggade där tidigare i höst) och tyckte att serien hade en viss poäng. Ska visa det här uppslaget för Carro, för att ge henne lite tips på aktiviteter man kan fördriva tiden med istället för att plugga...

Fick sms från Ida, om 6 dagar åker de till Norge. Avskedsfest på onsdag. Och jag är så ledsen. Det gick så fort, jag var inte beredd.

Min fina Ida, som jag känt sen alltid. Den där tjejen som jag verkligen kan få vara Jenny med. Hon som sett mig vara glad, ledsen, full, kär, arg, liten och alla de andra tillstånd som jag befunnit mig i. Det är klart att ordet avsked känns skrämmande då.

Tror att jag har upplevt min längsta och mest händelserika helg någonsin. I fredags var det middag hos mig, som vi toppade med en utgång. Somnade sent i hopp om att jag skulle få sova ut hyffsat på lördagsmorgonen, men jag hade fel, kl. 07.00 ringde jobbet och frågade om jag kunde hoppa in. Så det var bara att kliva upp, bita ihop och glömma hur trött jag var.

Jobbade 18 timmar i lördags, sen hem och sova alldeles för lite för att sedan gå på att igen söndag morgon. Kl. 08.30 slutade jag i morse, och jag tror aldrig att det har känts så skönt att komma hem som det gjorde i morse.

Och vet ni? Scotts spelade ju på Sandra i lördags och jag var där med en brukare och nu har jag kramat Scotts-Henke! (Nu är du allt lite avundsjuk Carro?!)

Jenny säger:
jag vill dansa
Caroline säger:
haha men dansa då
dansa på sängen vettja
Jenny säger:
snedtak
Caroline säger:
hahaha!
Jenny säger:
inte lyssna på peppmusik innan man ska sova alltså...

Vad han gör?
Alltid anträffbar i alla fall...

Nu har jag rensat ut,
nu spelar ingenting någon roll
Nu kan det blåsa vart det vill,
för nu är allt tillbaks på noll

Nu kan allting börja om,
nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dem
som aldrig gjort som de har tänkt

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det finns en liten längtan att lämna Kalmar. Maja nämnde det igår kväll och då avfärdade jag det direkt, men idag, då känns det faktiskt lite lockande.

Det finns i princip inte ett enda jobb att söka här, hur upplyftande är det egentligen?