Livet ur mitt perspektiv

Retat mamma till vansinne nästan, genom att få utbrott på den nymålade franska manikyren som jag råkade sabba lite när vi käkade lunch. "Om naglarna är ditt största beskymmer på nyårsafton tycker jag att du ska vara nöjd" - och jag måste faktiskt erkänna att hon har en viss poäng. Det är ju inte jag som ska spendera hela eftermiddagen i köket för att fixa nyårsmiddag.

Själv tänker jag vila mig i form innan det är dags att hoppa in i duschen. Eventuellt blir det till att ta fram hårfönen för att få naglarna att torka ordentligt, så de inte blir ännu mer förstörda. Behöver jag säga att mamma himlade med ögonen när hon hörde detta? Haha, årets sista dag, kan till och med jag tillåta mig att vara lite fåfäng...

Jobbat på dagis idag, barnen är helt underbara. Då spelar det ingen roll om man är trött och har ont i halsen, för en stund glömmer man bort allt som man normalt sätt gnäller över och det är inte dumt alls...

Nyår imorgon, känner mig inte särskilt pepp på det, men det lär förhoppningsvis ändras på det under morgondagen.

Jag läser aftonbladet och expressen på nätet och påminns ännu en gång om det ofattbara som inträffade för exakt fem år sedan. Ögnar igenom artikeln om Malin, som förlorade tre av sina barn i tsunamin, som fick ett extra andetag i vattenmassorna och öppenhjärtligt berättar om hur hon valde att börja leva igen.

 

Det står fortfarande, fem år efter katastrofen, ett foto av en 14-årig flicka på mitt rum. Precis på samma plats, omgivet av två ljuslyktor. Tiden fortsätter att gå och vi blir äldre, men hon kommer aldrig bli mer än 14. I’ll never forget you…

När jag har tråkigt brukar jag läsa igenom delar av Carros bloggarkiv, och har precis hittat några godbitar från 2009 som fröken Åstrand publicerat på sin blogg.

"Älskling, jag är tvungen att blogga om det här....

Om ni trodde jag var korkad....

Idag får jag reda på att en av mina närmaste kompisar, nämligen Fröken Karlsson har gått ut för att köpa kontantkort till mobilen. Så hon gör det, kommer hem med ett Telia Refill-kort men inser att hon inte alls ringer med Telia, utan med Telenor."

"Godbitar från kvällen

- "Ja, Berit, det är ju ingen tvekan om vem som har den kortaste klänningen här idag, eller hur?"
Jenny ser menande på min svarta klänning och Berit svarar:
- "Jamen Jenny, du får väl ta och dra ner din klänning lite!"
Haha ÄGD.

 

- "Det har aldrig legat en tjej i min säng förut."
Snillen spekulerar på lesbianer och sånt shit när vi har vårt vanliga eftersnack vid 3-hugget..."

Denna helg väntar jobb och det ska bli så jävla skönt att ha något att fokusera på. Vi hörs när jag har något vettigt att säga igen!

Såg en t-shirt på stan idag med ovanstånde klockrena text, vill ha!

Det snöar. Och nej, jag tycker inte att det är mysigt. Det gör mig enbart irriterad en dag som denna. Om en liten stund ska jag möta Carro för shopping och fika på stan, och då är det så lagom kul att se ut som en snögubbe efter en liten promenad.

För övrigt har jag spenderat en hel (!) timme i köket, för att fixa lunch till mig själv. Jag fattar helt seriöst inte hur det kunde bli så mycket disk, som jag dessutom fick diska för hand då diskmaskinen var full.

Det där med texter. Texter som lyckas beröra, förstärka och beskriva exakt det man känner. Du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart, men jag önskar inget hellre än att du gör allting mot mig snart. Alla de kvällar och nätter man varit ett med musiken. Identifierat sig med texten. Och jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå. Stänga ute hela världen med Kent på högsta volym.

Alla de stunder man stått i mitten på ett dansgolv och känt att tonight's gonna be a good night. Ögonblick när allt varit så självklart, så rätt. You're simply the best.

Det är tydligen Lucia idag. Konstigt, inga luciatåg så långt ögat kan nå. Blir en sväng in till stan istället för att försöka köpa de första julklapparna. Måste måste måste komma igång med inköpen nu.

Jag har på mig min nya oversize-tröja och går fram till pappa.

J: Titta, min nya tröja!
P: (Kollar på mig..) Vilken storlek är det i den?
J: Det är xs, den ska vara så!!
P: Jaha, ja, den var ju fin...

Ska snart hoppa in i duschen, men tänker först övertala Maja att följa med ut ikväll. Det går sådär om jag ska vara ärlig, men skam den som ger sig...

Jag, mamma och pappa har varit på julkonsert i Kalmarsalen och då stängde jag naturligtvis av mobiltelefonen. När jag, efter showens slut, startade upp mobilen fanns det 10 nya röstmeddelanden.

Från pappa. Som suttit alldeles bredvid mig. Mina damer och herrar, precis så här går det när man inte använder sitt knapplås på telefonen.

Jag sitter och kollar lite på H&M:s hemsida för att se om linnet jag köpte tidigare idag finns med, eftersom jag vill skicka en länk till Carro. Dessvärre hinner jag inte så långt innan jag blir förbannad. Jag ser en rolig t-shirt och klickar upp den i större storlek, men det är inte längre tröjan som mina ögon dras till utan modellens armar som är som två små smala streck.

 

Visst har jag hört många debattera om modellers otroligt smala och tunna kroppar tidigare, men det är inget jag har reflekterat särskilt mycket över. Förrän nu. Är det meningen att man ska se ut så? Ska det vara ett ideal att se så nära anorektisk ut som möjligt?

Det är 15 dagar kvar till julafton. Jag har inte köpt en enda julklapp, min egna önskelista är alldeles för tom. Detta börjar stressa mig något. Imorgon ska vi i alla fall på julkonsert i Kalmarsalen med Sonja, Shirley, Sonja och Måns Zelmerlöw, hoppas det tar fram julkänslan lite mer och inte bara stressen över allt som ska hinnas med.