Livet ur mitt perspektiv

Jag läser aftonbladet och expressen på nätet och påminns ännu en gång om det ofattbara som inträffade för exakt fem år sedan. Ögnar igenom artikeln om Malin, som förlorade tre av sina barn i tsunamin, som fick ett extra andetag i vattenmassorna och öppenhjärtligt berättar om hur hon valde att börja leva igen.

Det står fortfarande, fem år efter katastrofen, ett foto av en 14-årig flicka på mitt rum. Precis på samma plats, omgivet av två ljuslyktor. Tiden fortsätter att gå och vi blir äldre, men hon kommer aldrig bli mer än 14. I’ll never forget you…