Livet ur mitt perspektiv

Har precis lugnat ner mig efter mitt "lilla" utbrott på den kantigaste kantiga kanten i hela världen, dvs min skirvbordskant, som jag för en liten stund glömde fanns. Jag gick bokstavligen rätt in i kanten med all min kraft, och det gjorde milt sagt fruktanvärt äckligt ont. Är dock väldigt nöjd med mig själv, eftersom jag inte slog sönder bordet, utan istället svor en x mängd svordomar.