Livet ur mitt perspektiv

Jag saknar att du kommer springande i höga klackar och andan i halsen, med en alldeles för stor väska på axeln. Jag saknar att plocka fram cocktail-glasen (trots att jag hellre dricker ur de stora vinglasen, men du är ju en liten cocktail-tjej, så jag ger mig). Jag saknar att trängas framför spegeln med dig för att bättra på sminket. Jag saknar att håna dig för alla ego-bilder du tar med min kamera.

Jag saknar att gå vinglande balansgång medan du står en bit ifrån och skrattar åt mig. Saknar att dansa bort en hel natt med någon som känner mig så väl.

Jag saknar eftersnacket som vi alltid körde mitt i natten. Och jag saknar att du alltid ville slå ihjäl varenda man som fick mig ur balans. Jag saknar dig.