Livet ur mitt perspektiv

Ryggen, eller snarare svanken, är helt åt helvete. Knäckte till vid lunchtid på dagis och till en början kunde jag knappt röra mig. Kände mig helt knäckt, men bestämde mig för att bita ihop en stund och se om det blev bättre. Och som tur var så släppte det värsta, annars hade jag inte kunnat jobba de resterande timmarna.

Nu väntar jag på att mamma och pappa ska komma hem så att jag kan få beklaga mig riktigt ordentligt, för idag är jag fröken gnällig.

Värt att nämna är att Sara kommer hem i helgen och då ska det onda vara borta, för då ska det festas till riktigt ordentligt.